Underbara människor!

Idag ringde min svåger. Han erbjöd sig att klippa vår gräsmatta. Bara så där. Visst har jag gnällt en del på sista tiden att jag tycker trädgården är en belastning. Att den bara är ett arbete som vi aldrig har tid att njuta av. Men jag menade inte att någon annan skulle ta hand om den åt oss. Jag blev jätte rörd över hans erbjudande. Men jag har också svårt att ligga någon annan till last.

Detta är inget jag delat med mig av här innan, men ett bra tag nu, sen förra sommaren, har jag velat flytta från huset. Min man vill inte. Jag skulle kunna tänka mig en lägenhet. Min man vägrar. Jag skulle vilja komma hem och bara sätta mig och njuta med en god bok, eller bara en kopp te och filosofera lite. Jag har svårt att känna att den tid finns nu. 2000 kvm gräsmatta som måste klippas 1 ggr/vecka. Rabatter som ska rensas. Fontän som ska rensas. Rabarber, äpple, krusbär, vinbär mm som måste tas om hand om varje sommar. Visst är det härligt med trädgård. Om man är hemma! Problemet är att så fort det är fint väder sticker vi ut med båten. Vi älskar att åka ut på sjön, till någon ö och bara vara, sitta och läsa eller filosofera. Så trädgården blir bara ett jobb att göra när det är halvdåligt väder eller när det gått så långt att vi MÅSTE ta hand om den. Är det fint väder är vi inte hemma och njuter av trädgården. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker tänka positivt. Kanske är det bara för jag är skoltrött som jag känner så här. Kanske blir det bättre när jag har "bara" jobb att tänka på. Min man vill planera och bygga om lite. Jag vill bara flytta...

Tack min underbara syster och svåger för att ni finns där!