Prao

Nu har jag arbetat här sedan 1/2. Fortfarande känns det som att jag bara är prao på mitt jobb. Jag har hela mitt kontor i en liten papplåda som jag bär med mig från rum till rum, där det passar att jag sitter för dagen när någon är borta. En liten låda med papper, mappar, underlag och information som jag behöver för mitt jobb. Jag vet inte hur många gånger jag letar efter något i den där lådan efter nått papper eller information. Inga pärmar, brevkorgar eller struktur på någonting. Allt i en enda röra i en pappkartong.

Men nu är det bara en vecka kvar till jag fåt tillgång till rummet som ska bli mitt. Mitt egna lilla kryp in. Där jag kan ordna med pärmar och brevkorgar så jag kan få den struktur på saker som jag behöver för att få arbetsro. Mitt egna rum med min egna ordning långt ifrån pappkartonger. Jag längtar!!!

Alternativet hade varit att jag inte börjat förrän 1 april. Då hade jag fått mitt rum direkt. Men jag hade missat den tid jag haft med M och T som jag ska ta över 50% vardera ifrån. De går ner på halvtid från 1/4. Så visst har det varit otroligt lyxigt att i 2 månader gå parallellt.

Men livet i lådan är trist, men nu är det snart slut!