... en liten glimt av ett kanske... Men icke. Jag längtar bort. Bort från huset med den enorma tomten som bara tar en massa tid. Vi njuter inte av den, bara jobbar med den. Jag vill flytta. Flytta från det mörka lilla hus med lågt till tak som är mörkt mörkt mörkt med små små fönster. Jag längtar efter ljus och rymd. Mannen ville inte allt flytta, men har börjat så smått att inse att jag inte mår bra här. Han börjar inse att hus och tomt tar för mycket tid. Tiden jag skulle vilja att vi tillbringade tillsammans istället. Nu har han börjat förstå att flytta kanske inte är någon dum idé. Men han har sådana krav att de kanppt går att uppfylla.
Igår var vi och tittade på en lägenhet. Bra läge, lagom stor, men köket var väldigt litet och så var den sliten. Jag kände inte heller till 100% för den. Men hela vägen hem raljerade mannen om att den var såååå dålig och mäklaren var såååå dryg och allt var bara skit med lägenheten. Jag hade en gnutta hopp om att en dag, kanske en dag, så kommer vi flytta från huset. Men det lilla lilla hoppet kändes som ett platt fall när vi åkte där ifrån. Kommer vi någonsin här ifrån???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar