För ett tag sedan mådde inte Tyson så bra. Var hos veterinären och allt var enligt alla prover och observationer helt OK med honom. Men vi hade märkt en förändring, han var mer orolig och osäker. Vår dåvarande dagmatte hade också noterat att han inte mådde bra. Dagmatten har en hund som heter Lucifer, som de skaffade i februari. Han var 14 veckor när dom hämtade honom och fortfarande valp, men väldigt ivrig och påflugen. Han lämnade inte Tyson ifred för en sekund.
Då det fysiska var OK antog vi att det måste vara det psykiska som inte var OK. Vi kände att vi var tvugna att göra en förändring och det första vi kunde komma på var att det var något i dagattens miljö som han inte gillade, för det var hon som kände mest förändring av has beteende. Det resulterade i att vi bytt dagmatte. Därmed har vi fått tillbaka vår "gamla" Tyson igen. Det känns jättebra!
Igår var vi och hämtade de saker som fanns kvar hos den gamla dagmatten; koppel, nyckel mm. Tyson var jätteglad när vi gick upp för deras garageuppfart, ivrig att komma till dörren. Dagmatten var inte hemma, men det var deras son och Lucifer. Tyson for först in och var jätte glad, men blev snart väldigt reserverad och visade med all tydlighet att han inte gillade Lucifers påflugenhet. Han försökte fly undan Lucifers påhopp och morrade och markerade att han inte tyckte det var OK. Men Lucifer förstod inte alls signalerna. Så det blev inte ett långt besök, Tyson gillade INTE att vara där. Det blev så tydligt. Och samtidigt en bekräftelse på vad som var felet innan.
Dagmatten hade sagt att Tyson gick som klistrad runt hennes ben och så här när man tittar i backspegeln så var det nog hans sätt att ropa på hjälp, vilket hon inte förstod. Jag tror Tyson gillar henne jättemycket, men Lucifer blev bara för mycket av allt. Dessutom verkar det inte ha gjort några större ansträngingar för att få ivrigheten ur Lucifer heller. Väldigt ouppfostrad så att säga.
Men Tyson mår bra igen - det är huvudsaken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar